CALLETH YOU

Sista dagen på sista sommarmånaden, som från början var tillräckligt mycket sommar för att jag skulle bära hatt. Dock slutade det med rädsla för slokande hatt på grund av ösregn, denna sista sommardag tvåtusenelva. Läste om historia och biologi, matematik, svenska och franska. Vet inte om jag blev ett dugg klokare av något av det där. Det som man borde lära sig lär man sig ändå inte i klassrummen med gråa väggar. Sånt där om hur man mår bra när världen är svart, hur man tröstar någon som är krossad och kanske hur man lagar sig själv. Sådant som är livsnödvändigt får man inte lära sig bakom skolan röd-bruna väggar. Där finns bara plats för antikens Grekland, verbböjningar och fiskgratäng med mos. Ingen plats för lite liv och vara-som-man-är. Där finns en liten gråzon, där man nästan får göra vad man vill. Sjunga sin bästa låt, spela biljard och skrika i uppehållsrummet. De där gråzonerna, de är nog det bästa med den där skolan. När man gör de där gråzon-sakerna med favoritpersoner. Skolan är mindre grå då.

(två veckor och en dag sedan sist. jag har saknat att skriva ibland tror jag.)

TWILIGHT

Jag tittar på twilight-filmerna som fortfarande får mitt hjärta att banka hårt i bröstkorgen. Jag längtar lite efter en egen Edward tror jag. Robert Pattinson är för övrigt det vackraste som går i ett par skor.

SOLEN I ÖGONEN

Ikväll har jag tittat på min absoluta favoritfilm som handlar om min absoluta favoritman (tänkte först skrivit med min absoluta favoritman men då kanske ni skulle tro att jag träffat någon fin pojke men sådan tur har jag inte haft.): Solen i Ögonen och bästa, finaste, vackraste Lars Winnerbäck. Den filmen är lika bra varje gång. Finare kväll är svårt att ha.

Lars. Gift dig med mig.

DET LJUVA LIVET

Åkte till Helsingborg några dagar med mina favoriter. Picknickade, strosade i affärer, åt gott, shoppade, spelade kort, sjöng godnattvisor och läste godnattsagor. Tittade på de finaste, annika ola och håkan och när jag blir stor vill jag vara lika fin som de är. Bästa konserten någonsin och nu kan jag dö lycklig. Min kamera stannade hemma, så detta inlägg blir bildlöst, men inga bilder kan beskriva hur fint det var. Och hur mycket jag tycker om flickorna.

RAMLAR

Idag fick jag några timmar för mig själv i mitt hus och jag satte på bästa Håkans Ramlar på högsta volym. Jag dansade tills svetten rann och jag var alldeles andfådd. Jag skrålade med tills min röst nästan försvann, och jag var så lycklig. På torsdag är det jag och Håkan och Ola och Annika. Det kommer bli som idag fast ungefär 1000 gånger bättre tror jag.

RSS 2.0