LYSSNA INTE

En gång för några månader sedan läste jag en väldigt bra krönika. Den handlar om det där stora, livet, som vi aldrig riktigt kommer förstå oss på. Den berättar en historia som fångade mig då, och som fortfarande fängslar mig när jag läser den, gång på gång. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så fantastiskt med den här texten, men något är det. Jag tror att jag känner igen mig så mycket, fast samtidigt inte alls. Jag kan inte ens svara på om den är sorglig eller hoppfull, jag vet bara att det kan vara det bästa jag någonsin läst. Läs den. HÄR HÄR HÄR. Och om ni orkar läsa den, så snälla snälla snälla skriv vad ni tyckte. Då blir jag världens gladaste.

Kommentarer
Postat av: Linnea

Obeskrivligt bra. Träffsäker. Ren. Allt en bra text ska innehålla

2011-07-22 @ 06:07:22
URL: http://linneabjarang.blogspot.com
Postat av: Johanna

oj.



Det va nog vad jag tyckte om den. fast på ett bra sätt liksom. Den slog rätt i magen. fast på ett bra sätt. Tankarna börjar snurra när man läst den. fast på ett bra sätt. Den va bra tycker jag.

2011-07-23 @ 16:18:14
URL: http://johannaviolah.blogg.se/
Postat av: tilda.josefina

det känns som om jag läst den innan. kanske för att det är precis som att allt i den känner man igen. för att det är så.

jag skrev om en tant som bodde i singular och hade pelargoner i sina fönster hon vattnade sönder, häromdan. kanske en vecka sen. jag tyckte det var läskigt att han skrev att han gick hem med pelargoner i en kasse och att första person singual blivit plural. som att han tänkt samma fast ändå inte.

den var för övrigt väldigt bra.

2011-07-24 @ 18:46:58
URL: http://attondel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0