idag är Tildas dag

tildatildatilda. Idag fyller hon myndig, 18 år, vuxen, vad man nu vill kalla det.

Tilda är på pappret två år äldre än mig, men egentligen är det bara ett år och ungefär tre månader. Det kanske låter mycket, fast jag tycker nog inte att det är det ändå. Ålder är ju trots allt bara en siffra. 

Tilda är väldigt duktig på franska, och hon har gjort mina onsdagseftermiddagar och fredagsmorgonar lite finare det senaste halvåret (tack!).

Hon är en sådan som alltid har klänning på sig, som tycker om att bära hatt och som tycker att Håkan Hellström är det finaste i hela världen. Hon har alltid ett leende på läpparna, och hon är världens bästa på att kramas, sitta på bibliotek och bädda sängar. Skriva kan nog vara det hon gör allra bäst, och hennes blogg är nog den bästa jag vet.

Jag och Tilda har stöttat varandra genom mörka Helsingborgs parker, ätit världens godaste 'frozen yoghurt', köpt hattar, dansat genom augustinätter, lekt "pommes et fraises" och sjungit godnattvisor för varandra.

Om man ska välja ett ord för att beskriva Tilda så blir det svårt, men jag tror att jag skulle välja tildig. Inte för att det är ett ord, men för att det är det enda som kan beskriva henne. Mysig kan också funka kanske, men är inte på pricken rätt, för Tilda är så mycket mer än bara mysig.

Jag har inte känt Tilda så länge, inte länge alls faktiskt. Fast det spelar ingen roll, jag tycker så himla mycket om henne ändå.


Grattis på dindindin dag Tildis, hoppas den blir tokkalasbra! (tokkalasbra är ett fantastiskt bra ord förresten)

en hiss som åker upp och ner

Jag skriver biologi-uppsatser och läser historia-böcker, och gör allt för att inte missa dörren. Lever i mental instabilitet och utmattning, och lördag var så efterlängtad. Lördag och söndag, försvinn inte den här gången. Den mentala instabiliteten är svår att bota, den går upp och ner som en hiss och jag vet inte på vilken våning jag ska hoppa av. Jag vet inte vilken våning som rymmer en famn som hälsar mig välkommen hem. Alla har så stora drömmar som ska ta dem ut i världen, och jag åker bara upp och ner i hissen. Ibland tänker jag på franska, för det känns lättare då, och j'ai acheté une robe noire, et je l'aime beaucoup. Jag ska bära långklänning för första gången i mitt liv om två och en halv vecka och jag vet inte riktigt hur det känns. I min hiss är jag lite isolerad men på något sätt tar sig den mörka världen in till mig ibland. Jag värjer mig mot kemiprov och engelska böcker på något vis. Snart är det jullov. Åh.

kom änglar

Det är för nätter som den här som Lars Winnerbäck finns. Tack, världens bästa Lasse. I natt kan jag inte lyssna på något annat än 'kom änglar'.

dagen som är idag

När jag hoppar på bussen är det mörkt och när jag hoppar av den är det mörkare.
Min far sjunger med till Abba-hits och kanske drömmer han om en förgången tid med utsvängda jeans och platå-skor.
Jag går för första gången i skolan på en och en halv vecka men jag har ingen ångest alls för det.
Träffar de som är världens bästa klasskamrater fastän de ibland brukar säga skärde och dåligare, och fastän jag förlorar på bluffstopp så älskar jag dem allihopa så himla mycket.
Fick äntligen fnittra ikapp med min fina, en vecka sedan sist och det var bara så himla fint att skratta och prata strunt igen.
Jag och den där filuren har köpt glögg så nu har våra te-fikor bytts till glögg-fikor. Julstämingen blir allt mer påtaglig och jag älskar det. Finns nog inget godare än glögg heller.
Det här är dagen som är idag och nu ska jag spela gitarr.

november

I Oktober var jag helare än jag trodde att jag skulle vara, trots regn, kemiångest, feber och höstdepressioner. Men ändå inte riktigt hel. Jag tror aldrig att jag och oktober har fungerat särskilt bra ihop. Som gamla vänner som bara umgås för att man måste, inte för att man längre vill. Jag är alltid lite krossad i oktober, utav ingen anledning alls ibland. Bara för att höstens intågande i mitt liv alltid gör ont. Någon gång kanske jag lär mig hur man värjer sig mot höstens armar, men den gången var inte i år. Kanske nästa år. Kanske aldrig.

Nu låter det som att jag grät igenom oktober på parkbänkar bredvid något fyllo som säger att vår bästa tid är nu. Så var det inte alls. Jag drack te, fnittrade, kramades, spelade bluffstopp och diskuterade ålder och döden. Men oktober har i 31 dagar legat och skavt i hjärtat. Nu är oktober över och november är här. Äntligen. Nu kan jag andas utan att det hugger i hjärtat. November ska vara en lyckligare och bättre månad. Jag ska vara lyckligare och en bättre människa. Lovar.

RSS 2.0