brittsommar

Idag var en dag för solen och sommaren att skicka en slängpuss till hösten. Värma gymnasiebarnens ryggar tills jackan åkte av, för kanske är hösten borta för en stund eller två. Jag lever mest i korridorerna som skriker ångest men som egentligen är så mycket glädje, gemenskap och lycka. Gör allt förutom att läsa om hur gener uttrycks, och tänker att det går nog bra ändå. Skrattar åt livet och skrattar med, för jag vill aldrig sluta vara så här hög på livet. Aldrig. Finns verkligen inget bättre än att skratta fastän det gör ont.

fantastiska måndag

Idag har varit en sådan där måndag när man kan fnittra åt vad som helst eller kanske bara åt att livet är så fint som det faktiskt är. En måndag då man tänker att alla de som säger att måndag är värsta dagen, de har faktiskt fel (trots att man själv sagt så otaliga gånger). Fastän måndagsfikat uteblev så har jag varit speedad hela dagen. Jag tror att jag är hög på livet. Jag tror att det är samma sak som att vara lycklig (finns inget bättre).

-


hur helig som helst

Tittar på Mia Skäringers show och skrattar och sätter skrattet i halsen i nästa sekund. Finns så mycket man känner igen fastän man inte känner igen alls. Hon visar liksom hur miserabelt fint konstigt trasigt sorgligt vackert livet kan vara. Och hur man faktiskt tar sig igenom det på något vis. Min dag har varit miserabel fin konstig trasig sorglig och vacker. Alldeles jätteomtumlande. Behöver nog helg nu för att få distans till verkligheten och bara ligga i sängen och fundera på åt vilket håll världen snurrar. Jag är inte helt säker på det nämligen. Hoppas ni har det fint, mina finaste. Om ni vill så kan ni ju skriva något fint i kommentarerna här nedan. Det vore fint en helg som denna.

finaste felicia

Idag fyller en flicka sjutton år. "sjutton år i staden där vi växte upp och så, märker du hur fort det går?" Den här flickan heter Felicia, och är en av mina äldsta vänner. Jag har känt henne så länge att jag inte kommer ihåg första gången jag träffade henne, för jag var så liten.

Felicia är en sådan som kan välta med moppen framför ögonen på oss andra och bara flina. En sådan som säger att hon är otränad när hon är den mest vältränade jag känner. En sådan som aldrig vet vad hon ska ta på sig, fastän hon bara har fina kläder. En sådan som säger hon fastän det borde vara henne. Hon är en av de få jag inte vill rätta när hon säger fel. Det är så felicigt att säga så, och jag tycker så mycket om henne att jag till och med gillar när hon säger så.

Hon är alltid glad, och hon kan vara den snällaste jag känner. Hon ser alltid till andra i första hand, och ibland händer det att hon själv kommer i kläm. Det är hennes största svaghet, att hon ibland glömmer bort sig själv. För hon är ingen man ska glömma. Hon är den finaste Felicia jag vet, och en sådan ska man aldrig aldrig aldrig glömma.

Den här flickan har sett ungefär alla filmer som är värda att se, hon är grym på att städa, hon har alltid koll på vart man kan köpa godis billigast och hon är väldigt bra på att göra inbakade flätor. Hon är väldigt hjälpsam och kunnig, och jag önskar att jag vore mer som henne. Det finns ingenting att inte tycka om med henne, hon är helt fantastisk.

Tillsammans har vi hoppat och ramlat runt midsommarstänger, motvilligt dansat med gubbar som ser ut som Mr. Bean och ätit många kilon godis. Nu går hon i min klass och när jag inte träffar henne en dag känns det konstigt, för jag har blivit så van vid att träffa henne varje dag. Det är en vana jag tycker om.

(ni ser ju själva, världens finaste)

Idag är det din dag, fina Felicia. Grattis!

tomtebloss och adventsljusstakar

Jag lyssnar på min julplaylist och funderar på om jag längtar eller inte. Kommer inte fram till något klokt alls. Lite mysigt är det ju allt med julmys och pepparkakor, fast kanske inte riktigt än. Fryser om tårna och fingararna, och skulle kanske behöva lite jul att värma mig med. Kanske en kopp med te funkar lika bra.

-


tänker

Köper anteckningsblock för att anteckna drömmar, låttexter, recept och to-do-lists. Tänker att det är kreativt men det är det kanske inte alls. Byter färg på naglarna för man säger att omväxling förnöjer, tänker att det är sant. Bär byxa och tröja i ett och ser ut som en stor bebis men trivs ändå. Tänker att det inte spelar någon roll att man ser ut som en bebis när man ligger i soffan och dricker te. Tittar ut igenom fönstret och ser regn och solnedgång på samma gång. Tänker att världen nog inte snurrar åt rätt håll alls, men att det inte finns något att göra åt det.

elden

Spränger nog högtalarna snart med för hög volym och repeat på Elden. Spelar ingen roll tror jag, det är ju bara nu som räknas. Imorgon ska vi ha sångstund i uppehållsrummet. Kan bli det finaste denna veckan tror jag. Laddar upp med bästa låtarna och bara lever mest.

söndagsfrukost och september

Äter söndagsfrukostar med de finaste och läser nyhetstidningen. Tänker att tio år går fort men vem tänker egentligen på det. Får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Studerar på låtsas men läser mest böcker och dricker skogsbärste med socker i. September är här nu. Vet inte om det är sorgligt eller inte. Tror att det kan bli en ganska fin månad. Kladdkaka och skidresor och sådant.

annika norlin..

.. är den vackraste kvinna som går på denna jord. om jag någon gång blir stor vill jag vara som henne.

-



kärlek 1

"För snart så går jag fram
och tar din hand utan att fråga
och även om jag skäms så står jag kvar
jag tror jag vågar"

Önskar att jag vågade. Önskar önskar önskar. Vågar inte. Vill ta handen utan att fråga och stå kvar där. Inte stoppa tanken precis innan den blir till handling, varje gång. Inte bita sig i läppen istället för att pussa på kinden.

(inte) brustna hjärtans höst

Hösten har kommit och jag läser mest böcker och dricker te. Funderar över livet, lyssnar på musik, skriver om galvaniska celler och spelar 'Med andra ord'. Bakar, skriver brev och läser lite fler böcker. Hösten har kommit, och det här ska bli, som Tilda har sagt, hösten jag lyssnar på 'Brustna hjärtans höst' utan att känna igen sig alls. Inga ensamma dar och ingen väldig värld. Inget obehagligt allvar och inga dofter av det mörka. Bara en fin, te-stora-halsdukar-varma-kramar-mysiga-människor-fylld höst. Bara så. Inga brustna hjärtan.

medioker trummis

Öppnar ögonen och tror att rullgardinen är nere. Försöker dra upp den och upptäcker att den visst redan var uppe. Mörk, grå dag. Åker med bussen och runt omkring pratar människorna om läxor och oj som det regnar och friidrotts-VM och gud vilket tråkigt väder vi har och jag hälsade på min mormor igår och jag hörde att en tredjedel av årsnederbörden regnade ner den senaste månaden. Känner mig som en medioker trummis i ett mediokert band i en medioker stad i en medioker värld. Spelar ingen roll hur jag slår på mina trummor, ändå ingen som hör. Inte bland allt regnprat, all skolångest och mormöders besök. Ingen som märker om jag ändrar takt eller bara slutar helt. Kommer till den stora rödbruna byggnaden och plötsligt känner jag mig inte som en medioker trummis i ett mediokert band längre. Inte bland mina bästa personer som förstår mig så väl så det knappt är sant.

DET ÄR OKEJ ATT KÄNNA

Kom in på Blondinbellas blogg och hittade den här videon. Finns inte ord för att beskriva den. Den är fin och fruktansvärd och hoppfull och sorglig på samma gång. Jag tror inte att det finns något värre än cancer, inget alls. Finns nog inget finare än modiga och starka människor heller för den delen. Bara se filmen, jag ber er. Om ni inte vill se den för er egen skull så se den för någon ni känner, personerna i filmen, alla människor som kämpar dag ut och dag in eller se den för era ofödda barn. Livsviktigt att se filmen. Det är okej att känna.



RSS 2.0