johanna blir myndig

Idag fyller min fina vän Johanna arton år. Hon är en sådan som alltid har ett leende på läpparna, som frivilligt springer stadslopp i sommarhetta, som är så snäll att man knappt tror att hon är mänsklig alltid men som sedan får psykbryt och känns mänsklig igen.

Vi tänker ganska lika om mycket, men kan ändå sitta och prata nätterna igenom utan att tröttna och utan att samtalsämnena tar slut (kyrkogårdsparkeringar kan vara det finaste stället att sitta och prata på mitt i natten). När jag inte träffat Johanna på ett tag gör det lite ont i mig och jag tvivlar på att världen snurrar åt rätt håll. Tror inte att det finns något sant och fint i världen alls nästan. När jag panikar över världen eller över något annat, finns hon där och fångar upp mig. Berättar precis hur dumma mina tankar är och förklarar hur det faktiskt är. Hur allt faktiskt alltid löser sig.

Ibland tror jag att jag och Johanna är en hjärna fast delad på två. Ibland så räcker det att jag tittar på henne så vet jag exakt vad hon tänker. Jag tror i vart fall att jag vet. Ibland säger hon saker och jag kommer på mig själv med att tänka:"Det där kunde lika gärna jag ha sagt." När vi smsar så känns det ibland som jag kan höra hennes röst när hon säger de där små bokstäverna. När vi spelar Med andra ord får vi inte vara i samma lag för vi är FÖR synkade. Blir inte roligt för motståndarna då....

Det händer att folk runt omkring tror att jag och Johanna har känt varandra hela livet. Det är inte sant, långt ifrån sant om man ska vara ärlig. Det var först i nian som jag verkligen började umgås med henne, och jag är så glad för det. Hon är för fin för att missa.

Hon är en sådan som man inte borde ringa till, för samtalet tar aldrig slut. Telefonen blir varm och tiden går, men samtalet dör aldrig. Jag kan inte låta bli att ringa till henne ibland ändå, för ibland behöver jag höra hennes röst. För att veta att världen är lite vettig ändå.

Tillsammans blir vi så knasiga att vi på våra håltimmar kan få för oss att spontanköpa vattenkokare, eller bara ta en fika. Fika kan vara det vi är allra bäst på. På nätterna äter vi McDonalds-mjukglass i hennes lilla bil (lille grå <3). Lite smått knasiga kan vi nog tänkas vara.

Artonåringen har koll på det allra mesta, såsom hur man betalar bussbiljetter i Helsingborg, hur man bevisar svåra matematiska grejer och hur man tar hand om grisar. När hon blir stor kan hon nog bli vad som helst, verkligen vad som helst. Hon skulle passa som det.

Johanna tycker om alla melonsorter förutom vattenmelon, tycker om räkor och tycker inte om när folk försöker bestämma över henne. Tillsammans har vi ramlat runt i städer, skrikit våra halsar hesa på konserter, sjunget "Vi kommer att dö samtidigt du och jag" i telefonen när schemat såg för hemskt ut, haft oräkneliga fnitterattacker, skrivit knas-brev och diskuterat pojkar till det inte finns något kvar att diskutera.

Ibland känns det som att hon är mina hjärtslag mitt syre och allt annat livsnödvändigt, för jag kan inte riktigt tänka hur jag skulle leva utan henne. Hon som lyfter mig när jag faller och som alltid alltid finns där. Hade aldrig velat leva utan henne.

(den enda halvt normala bilden som finns på oss tror jag)(har jag sagt att hon är snygg också? hon är snygg)

Grattis på din dag, min fina fina vän. Calleth you, Cometh I (med en vitamin well i handen).

linnea, arton år

366 dagar innan jag själv kom till världen föddes en god vän till mig. Linnea heter hon och fyller idag arton år.

Linnea är positiv, glad, knasig, bra på att lyssna och bakar världens godaste bröd. Hon är bra på att spela piano, sjunga, spela volleyboll och glömma sina nycklar i skåpet. Hon är nog den som jag har flest gemensamma vänner med enligt facebook och tillsammans har vi åkt skidor och snowboard tills vi nästan däckat, spelat galet mycket volleyboll och skrattat så himla mycket.

Hon har sett mig genom alla mina livsfaser ungefär. När jag har gråtit har hon suttit bredvid, när jag har varit kär har hon stått bredvid och när jag bara har varit lycklig har hon dansat bredvid mig. Hon har funnits där, alltidalltidalltid när jag har behövt henne och när jag inte har behövt henne.


Jag är skyldig henne så mycket. Mitt välbefinnande och min glädje, många gånger om. 

Hoppas din dag blir helt fantastisk. Det är du värd, min fina. Man fyller ju faktiskt bara arton en gång i livet.

prioriteringar

Januari var kallt men februari är kallare. Winnerbäck vill gå hem med någon men jag vill nog bara dricka te och helst inte göra någonting. Ingenting som har med skola och göra för det orkar jag bara inte. Jag stirrar mest på böckerna som stirrar tillbaka. Kommer inte fram till någonting och vägrar göra allt som jag måste göra. Istället lyssnar jag på Winnerbäck, tittar på himym och läser 'En dag' för sjätte gången. Jag säger inte att mina prioriteringar är sunda.

RSS 2.0