ett timglas som rinner

För två år sedan hade jag firat mitt första nyår utan mina föräldrar, i ett hus på en slätt med fina vänner. Berättat hemligheter och ätit pannacotta, och jag var lycklig. Jag kommer ihåg just det, att jag tänkte, att nu är jag lycklig. Det kan ha varit första gången som jag tänkte den tanken, inte för att det var första gången jag var det, utan för att det var första gången som lycklig var det enda ord som kunde beskriva mitt sinnestillstånd. Det enda som oroade var ständiga hormonsvängningar, och pojkar med vackra ögon, men det var aldrig något mer. Jag vill i vart fall se tillbaka på början av 2010 så. Som att jag var fjorton vintrar och lycklig. Inte alls svart, svår, fjorton år med känslor som skaver. Jag hade som nyårslöfte att sluta äta godis och vara en bättre vän. Vet inte om jag lyckades med något av det där. Tiden förändrar minnena. Helt objektivt vet jag inte riktigt hur jag var. Jag tror inte att jag vill veta. Vill nog mest tänka att det var rätt så lätt att vara fjorton. Att känslorna inte alls skapade friktion i kroppen och att det aldrig regnade i takt med tårarna.

När jag firade in 2011 åt jag middag med favoritflickor och begav mig sedan med dessa favoriter till staden. Jag var galet kär i en pojke och han var där och jag var darrig på benen. Jag blev inknuffad i honom i en snabb kram och jag tänkte att nu kan jag dö lycklig. Jag kommer verkligen ihåg att jag tänkte att jag kan hoppa i ån nu, det spelar ingen roll längre. Jag var så där fånigt lycklig som man bara är när man är femton år och så kär så man tror att man kan flyga. Jag kommer också ihåg att jag och Tilda myntade uttrycket 'tokkalasbra', och det är ett ord som jag tycker är, helt enkelt, tokkalasbra. När jag var femton i början av 2011 kände jag mig ganska vuxen. Tänkte att det här är den bästa tiden, bättre än så här blir det inte. Lyckligare än så här blir jag inte. Vilken tur att jag hade fel. Denna gång hade jag som nyårslöfte att bli en bättre människa, och ett till som är för privat för att skrivas ut på en blogg. Det första löftet tror jag att jag bröt rätt tidigt. Visste inte riktigt hur jag skulle bete mig för att bli bättre, det enda jag visste var att jag var trött på mig själv. Den andra löftet förträngde jag för det verkade så svårt. Det ordnade sig dock i början av December, så på så sätt kan man säga att jag höll mitt nyårslöfte för en gångs skull. Nuförtiden tänker jag ibland att jag hade en illusion att jag var lycklig i januari 2011, för att livet inte riktigt hade börjat. Jag vet inte riktigt vad som är rätt och sant i den tankegången.

Nyår i år (eller förra året, beroende på hur man ser det) hade jag noll komma noll förväntningar på. Var mest otaggad på allt som heter fest och fint och så. Var på tjejmiddag först som var supermysig, mina låga förväntningar försvann och jag hade himla roligt. Lärde mig hur man provar vin och hörde historier om pojkar och annat som flickor pratar om. Även denna gång åkte vi sedan till staden, men denna gång fanns där ingen pojke som kunde få mig att flyga. Mer för små ungdomar med för mycket alkohol i kroppen och konstiga kramar som lämnade så mycket frågor. Som tur var fanns några fina människor där också, och efter att ha kramats och pratat åkte vi och badade jacuzzi med fina människor. Världens bästa avslut på 2011 och världens bästa början på 2012. Det här var mitt bästa nyår, någonsin. Hade ingen ångest alls den kvällen, nästan. Lite småångest är nog nästan bra för kroppen och knoppen. Den här gången var jag lycklig för kvällen. Efter en stormig höst med kemidöd, matteångest och kalla hjärtan var jag lycklig den 31:e december. Fint att få ett fint avslut.

Jag tycker att det är lite läskigt att titta tillbaka på tiden så här. Se hur mycket man har förändrats, och att veta att fastän det inte känns så så går tiden så himla fort. Ens levnadstid är ett timglas som bara rinner, och någon gång ska det ta slut. Knasiga, överdimensionerade tid. Ibland är det bra att du går, men ibland hade det varit bra med en pause-knapp. Bara så det finns tid att se tillbaka och filosofera lite.

Kommentarer
Postat av: Linnea Bjäräng

livet blir bara bättre noch bättre ju längre tiden går!

2012-01-01 @ 17:03:14
URL: http://linneabjarang.blogspot.com
Postat av: Johanna

det här var nog det bästa avslutet någonsin!! och bästa början!!

ifall du inte känner att du lyckades med löftena att bli en bättre vän och människa, så är det för att du redan var den bästa vännen och den bästa människan. Du är helt enkelt tokkalasbra!

2012-01-01 @ 17:04:32
URL: http://johannaviolah.blogg.se/
Postat av: tilda.josefina

Åh tänk att vi firade vårt första föräldrafria nyår tillsammans. Nyår sen dess. Tänk att jag minns när tokkalasbra var det enda ordet som passade. Det här året ska bli allt som är värt att lova sig. precis allt. Gott nytt år fina du och när du når tårna och inte svär alls när att det blev möjligt. Då kan man ju komma på hur många saker det egentligen finns som verkligen verkligen är tokkalasbra!

2012-01-01 @ 18:40:35
URL: http://attondel.blogg.se/
Postat av: Ingrid C

oj himmel vad fint du skriver!! tyckte också att nyår var särskilt bra i år (lite sent att säga nu kanske men bättre sent än aldrig!) hade också noll förväntningar, men tror att om jag hade haft det så hade det inte blivit sämre för det ändå :) ha det fint!

2012-01-27 @ 19:56:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0