ansvar

VILL.INTE.TA.ANSVAR.VILL.INTE.VARA.STOR.VILL.INTE.VARA.ANSVARIG.FÖR.DET.BLIR.BARA.FEL.

le printemps

Det har blivit vår i staden som var vinterkall så länge, och snart ska vi springa över kullerstensgatorna med bara ben, solsken i ryggen och leenden på läpparna. Snart.

johanna blir myndig

Idag fyller min fina vän Johanna arton år. Hon är en sådan som alltid har ett leende på läpparna, som frivilligt springer stadslopp i sommarhetta, som är så snäll att man knappt tror att hon är mänsklig alltid men som sedan får psykbryt och känns mänsklig igen.

Vi tänker ganska lika om mycket, men kan ändå sitta och prata nätterna igenom utan att tröttna och utan att samtalsämnena tar slut (kyrkogårdsparkeringar kan vara det finaste stället att sitta och prata på mitt i natten). När jag inte träffat Johanna på ett tag gör det lite ont i mig och jag tvivlar på att världen snurrar åt rätt håll. Tror inte att det finns något sant och fint i världen alls nästan. När jag panikar över världen eller över något annat, finns hon där och fångar upp mig. Berättar precis hur dumma mina tankar är och förklarar hur det faktiskt är. Hur allt faktiskt alltid löser sig.

Ibland tror jag att jag och Johanna är en hjärna fast delad på två. Ibland så räcker det att jag tittar på henne så vet jag exakt vad hon tänker. Jag tror i vart fall att jag vet. Ibland säger hon saker och jag kommer på mig själv med att tänka:"Det där kunde lika gärna jag ha sagt." När vi smsar så känns det ibland som jag kan höra hennes röst när hon säger de där små bokstäverna. När vi spelar Med andra ord får vi inte vara i samma lag för vi är FÖR synkade. Blir inte roligt för motståndarna då....

Det händer att folk runt omkring tror att jag och Johanna har känt varandra hela livet. Det är inte sant, långt ifrån sant om man ska vara ärlig. Det var först i nian som jag verkligen började umgås med henne, och jag är så glad för det. Hon är för fin för att missa.

Hon är en sådan som man inte borde ringa till, för samtalet tar aldrig slut. Telefonen blir varm och tiden går, men samtalet dör aldrig. Jag kan inte låta bli att ringa till henne ibland ändå, för ibland behöver jag höra hennes röst. För att veta att världen är lite vettig ändå.

Tillsammans blir vi så knasiga att vi på våra håltimmar kan få för oss att spontanköpa vattenkokare, eller bara ta en fika. Fika kan vara det vi är allra bäst på. På nätterna äter vi McDonalds-mjukglass i hennes lilla bil (lille grå <3). Lite smått knasiga kan vi nog tänkas vara.

Artonåringen har koll på det allra mesta, såsom hur man betalar bussbiljetter i Helsingborg, hur man bevisar svåra matematiska grejer och hur man tar hand om grisar. När hon blir stor kan hon nog bli vad som helst, verkligen vad som helst. Hon skulle passa som det.

Johanna tycker om alla melonsorter förutom vattenmelon, tycker om räkor och tycker inte om när folk försöker bestämma över henne. Tillsammans har vi ramlat runt i städer, skrikit våra halsar hesa på konserter, sjunget "Vi kommer att dö samtidigt du och jag" i telefonen när schemat såg för hemskt ut, haft oräkneliga fnitterattacker, skrivit knas-brev och diskuterat pojkar till det inte finns något kvar att diskutera.

Ibland känns det som att hon är mina hjärtslag mitt syre och allt annat livsnödvändigt, för jag kan inte riktigt tänka hur jag skulle leva utan henne. Hon som lyfter mig när jag faller och som alltid alltid finns där. Hade aldrig velat leva utan henne.

(den enda halvt normala bilden som finns på oss tror jag)(har jag sagt att hon är snygg också? hon är snygg)

Grattis på din dag, min fina fina vän. Calleth you, Cometh I (med en vitamin well i handen).

linnea, arton år

366 dagar innan jag själv kom till världen föddes en god vän till mig. Linnea heter hon och fyller idag arton år.

Linnea är positiv, glad, knasig, bra på att lyssna och bakar världens godaste bröd. Hon är bra på att spela piano, sjunga, spela volleyboll och glömma sina nycklar i skåpet. Hon är nog den som jag har flest gemensamma vänner med enligt facebook och tillsammans har vi åkt skidor och snowboard tills vi nästan däckat, spelat galet mycket volleyboll och skrattat så himla mycket.

Hon har sett mig genom alla mina livsfaser ungefär. När jag har gråtit har hon suttit bredvid, när jag har varit kär har hon stått bredvid och när jag bara har varit lycklig har hon dansat bredvid mig. Hon har funnits där, alltidalltidalltid när jag har behövt henne och när jag inte har behövt henne.


Jag är skyldig henne så mycket. Mitt välbefinnande och min glädje, många gånger om. 

Hoppas din dag blir helt fantastisk. Det är du värd, min fina. Man fyller ju faktiskt bara arton en gång i livet.

Gott nytt år alla fina


idag är Tildas dag

tildatildatilda. Idag fyller hon myndig, 18 år, vuxen, vad man nu vill kalla det.

Tilda är på pappret två år äldre än mig, men egentligen är det bara ett år och ungefär tre månader. Det kanske låter mycket, fast jag tycker nog inte att det är det ändå. Ålder är ju trots allt bara en siffra. 

Tilda är väldigt duktig på franska, och hon har gjort mina onsdagseftermiddagar och fredagsmorgonar lite finare det senaste halvåret (tack!).

Hon är en sådan som alltid har klänning på sig, som tycker om att bära hatt och som tycker att Håkan Hellström är det finaste i hela världen. Hon har alltid ett leende på läpparna, och hon är världens bästa på att kramas, sitta på bibliotek och bädda sängar. Skriva kan nog vara det hon gör allra bäst, och hennes blogg är nog den bästa jag vet.

Jag och Tilda har stöttat varandra genom mörka Helsingborgs parker, ätit världens godaste 'frozen yoghurt', köpt hattar, dansat genom augustinätter, lekt "pommes et fraises" och sjungit godnattvisor för varandra.

Om man ska välja ett ord för att beskriva Tilda så blir det svårt, men jag tror att jag skulle välja tildig. Inte för att det är ett ord, men för att det är det enda som kan beskriva henne. Mysig kan också funka kanske, men är inte på pricken rätt, för Tilda är så mycket mer än bara mysig.

Jag har inte känt Tilda så länge, inte länge alls faktiskt. Fast det spelar ingen roll, jag tycker så himla mycket om henne ändå.


Grattis på dindindin dag Tildis, hoppas den blir tokkalasbra! (tokkalasbra är ett fantastiskt bra ord förresten)

finaste felicia

Idag fyller en flicka sjutton år. "sjutton år i staden där vi växte upp och så, märker du hur fort det går?" Den här flickan heter Felicia, och är en av mina äldsta vänner. Jag har känt henne så länge att jag inte kommer ihåg första gången jag träffade henne, för jag var så liten.

Felicia är en sådan som kan välta med moppen framför ögonen på oss andra och bara flina. En sådan som säger att hon är otränad när hon är den mest vältränade jag känner. En sådan som aldrig vet vad hon ska ta på sig, fastän hon bara har fina kläder. En sådan som säger hon fastän det borde vara henne. Hon är en av de få jag inte vill rätta när hon säger fel. Det är så felicigt att säga så, och jag tycker så mycket om henne att jag till och med gillar när hon säger så.

Hon är alltid glad, och hon kan vara den snällaste jag känner. Hon ser alltid till andra i första hand, och ibland händer det att hon själv kommer i kläm. Det är hennes största svaghet, att hon ibland glömmer bort sig själv. För hon är ingen man ska glömma. Hon är den finaste Felicia jag vet, och en sådan ska man aldrig aldrig aldrig glömma.

Den här flickan har sett ungefär alla filmer som är värda att se, hon är grym på att städa, hon har alltid koll på vart man kan köpa godis billigast och hon är väldigt bra på att göra inbakade flätor. Hon är väldigt hjälpsam och kunnig, och jag önskar att jag vore mer som henne. Det finns ingenting att inte tycka om med henne, hon är helt fantastisk.

Tillsammans har vi hoppat och ramlat runt midsommarstänger, motvilligt dansat med gubbar som ser ut som Mr. Bean och ätit många kilon godis. Nu går hon i min klass och när jag inte träffar henne en dag känns det konstigt, för jag har blivit så van vid att träffa henne varje dag. Det är en vana jag tycker om.

(ni ser ju själva, världens finaste)

Idag är det din dag, fina Felicia. Grattis!

VI FALLER


Jag förstår inte att jag lägger upp det här. Men det spelar ingen roll, den här bloggen är ändå död. Här är något att skratta åt mina vänner. (Jag vet att det låter väldigt sådär mest hela tiden, både gitarren och min röst, men vad gör man inte för sina bloggläsare. )

-


HELLO THERE MY DEAR

Jag gillar: Fika. Surskallar. Lars Winnerbäck. Volleyboll. Gitarrer. Ord. Facebookspel. Sovmorgon. Snowboard. Mina vänner. Söta sms. Telefonsamtal från någon man tycker om. Syskon. Skråla med till någon bra låt. Nagellack som håller. Weheartit. Mysiga bloggar. Långkalsonger. How I Met Your Mother. Te med mycket socker och mjölk i. Att lyssna på fransk musik. Göteborg. Min klass. Att vara kär. Just-little-things. Noveller. Varm choklad med mycket vispgrädde. Att spela 'Med andra ord'. Att tro på ödet. Pojkars nackar och händer. Att värma händerna i någons nacke. Att ligga uppe på nätterna och läsa. Batterier som håller länge. Att vakna med solen i ögonen. Långa sommarnätter. Mitt sommarjobb. Gamla fotografier. Doften av nytvättade lakan. Människor som kommer i tid. Att göra läxan i tid. Magpirr. Att titta på kära människor. Shortsdagar. Att klä ut mig. Prov som känns bra i magen. Hysteriska fnitteranfall. Glädjetårar. Tvål som luktar gott. Berg-och-Dahlbanor. Bibliotek. Mjuka fåtöljer. Att sitta i någons knä. Att hålla en annan hand i sin. Lukten av nyklippt gräs. Att läsa texter med felfri grammatik. Raggsockar.
Jag ogillar: Kaffe. Krig. Mörker. Falska människor. Kyla som biter i kinderna. Sena bussar. Människor som förstör för andra med mening. Krossade hjärtan. Korvstroganoff. Curry. Ädelost. Oförberedda prov. Att vara pank. Att gråta av ilska. Svårskalade apelsiner. Spotifys reklam.


Jag tror att det här är jag. Hello There My Dear.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0