FEELING

Jag är en av alla dem som på något vis hoppas att den här våren kommer vara pastellfärgat vårkänslofylld. Som om solskenet skulle färga alla gråa byggnader ljusgula och göra alla människor glada, lyckliga och fnittriga. Göra busschaufförer glada och få lärare att bjuda på fika på jobbiga lektioner. Som om våren skulle vara ett lyckopiller. När varje höst sedan börjar blåsa runt husknutarna tänker jag ofta tillbaka på hur grå och utan vår och sommarromanser det senaste halvåret har varit. Men ändå kan jag inte låta bli att hoppas på något mer, varje vår. Någon att hålla i handen och någon att dela mjukglass med. Någon som kan vara mitt lyckopiller året om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0